Järn och mangan är två mycket vanliga metaller i brunnar i Sverige.
När vattnet är missfärgat och lämnar bruna avlagringar i toalettstol, tvättfat m.m. så innehåller det järn. Om vattnet känns lite ”oljigt” och lämnar små svarta prickar i tvättfat eller om vittvätten blir gråaktig innehåller det mangan. Järn och mangan är två ämnen som oftast finns i vattnet tillsammans men i olika halter. Järn- och manganhalten i vattnet bedöms antingen som tjänligt eller tjänligt med anmärkning. Dricksvatten kan aldrig bedömas som otjänligt på grund av höga järn- eller manganhalter. Det anses alltså inte hälsovådligt att dricka järn- och manganhaltigt vatten. Smaken blir förstås inte god när halterna är höga.

Om vattnet är brunt, är det då alltid järn?
Nej, det behöver inte vara det. Det kan också vara humusämnen (förmultnade växtdelar som finns naturligt i jorden).
Ett enkelt test är att fylla en PET-flaska till hälften. Skaka flaskan kraftigt i 20 sekunder och låt den stå stilla över natten. Har vattnet klarnat och bildat en bottenfällning innehåller det järn. Är vattnet fortfarande jämnbrunt och ingen bottenfällning syns så är det humus.

Är det svårt att ta bort järn och mangan från vattnet?
Nej, det är relativt enkelt. Är det måttliga mängder oxiderar man med syre i speciella filter. Är halterna höga används lite kraftigare jonbytarfilter. Jag kommer skriva mer om olika reningsfilter längre fram i bloggen.

MVH Jari

Vart kommer då vårt dricksvatten ifrån?
Ni kommer säkert ihåg att man fick lära sig vattnets kretslopp i skolan. Regn som faller till marken som sedan blir grundvatten, åar, älvar, sjöar, hav mm. Vattnet dunstar och bildar moln som sedan regnar osv.

I kommunala vattensystem kan vattnet komma från sjöar, älvar eller borrade brunnar.
Vattnet renas och behandlas i kommunala vattenverk och distribueras därifrån till konsumenterna.

När man inte har tillgång till kommunalt vatten brukar man ha antingen en borrad eller grävd brunn.
Man kan ha en egen brunn eller så delar flera hushåll på en gemensam brunn (samfällighet).
I princip är alla nya brunnar som anläggs borrade. Vad är då skillnaden mellan borrade och grävda brunnar? Är det någon fördel eller nackdel med någon av dessa?

Grävda brunnar
Som ni hör på namnet är grävda brunnar grunda, ca: 1-10 meter djupa. Förr i tiden hade man inte tillgång till maskiner eller utrustning för att borra brunnar, utan man grävde brunnar där grundvattnet inte låg så djupt.
Fördelarna är att de är enklare och billigare att anlägga. Lättare att byta pumpar och annan service.
I grävda brunnar finns det heller ingen radon. Vi kommer längre fram att behandla just ämnet radon.
Nackdelarna är att grävda brunnar mycket lättare och snabbare påverkas av vad som händer vid markytan. Regn och snösmältning kan t.ex. snabbt ge färgat vatten. Har man inte brunnslocket tätt kan kryp och små djur hamna i brunnen.

Borrade brunnar
Borrade brunnar är betydligt djupare, ca: 20-120 meter.
Med ny teknik och bra utrustning borras i stort sett alla nya brunnar idag.
Fördelarna är att en borrad brunn inte påverkas i någon större grad av vad som händer vid markytan.
Det mesta hinner silas bort innan vattnet når det djupet. Man hittar t.ex. sällan bakterier i borrade brunnar.
Nackdelarna är att det kan finnas radon i borrade brunnar. Har man otur kan man också stöta på saltvatten (relikt havsvatten). Saltvatten är för övrigt bland det svåraste att rena.

Det finns också några som använder sig av källor eller kallkällor som en del kallar det. En kallkälla kan man egentligen se som en otroligt grund grävd brunn.